Sandra aka Bulldozer

Idag har jag faktiskt inget världsomvälvande att berätta, tro det eller ej.
Jag kan dock berätta om en jag dröm jag hade, natten mot måndag.
Det var så att jag såg Juno i söndags, den var väldigt bra! Dock trodde jag inte att den hade gjort ett så enormt djupt intryck på mej. Det var där jag tog fel. När jag vaknade på måndagen kom jag nämligen ihåg att jag hade drömt en väldigt oroväckande dröm; jag var gravid. Jag ville inte bli mamma i den späda ålder jag är i, så jag tänkte att jag skulle ordna det där. Det var där mitt vett tog slut, jag tänkte nämligen att om jag hoppar in i en vägg med magen före några gånger skulle det nog ta hand om saken. Abort var inte något jag tänkte på.
Jag har aldrig sagt att jag är jättesmart..
När jag berättade om min dröm för dom i musikgruppen skrattade dom. Mycket. Jag kan inte förstå varför..det var ju en jättevettig idé med väggvältningen..
Ja iallafall så är det sannolikhet väldigt låg på att något av det där skulle hända. Det är nog tur det..för mitt hus bästa.

För övrigt kan jag härmed visa en bild på min mosters hundvalp Bosse. Han är nog världens sötaste!
På den högra bilden har mamma just sagt "Nej, ni får inte åka! Jag håller fast hunden med fötterna, ni kommer ingenstans"      (Inga djur kom till skada under fotningen. Haha fotning...haha.)

  


Och här är årets sämsta parkering. Man kan ju undra hur jobbigt det kan ha varit att köra lite längre fram..och rakare..


Bussigt

Idag hade inte LLT's bussar vaknat på rätt sida alls. Dom hade vaknat upp och ner! Nä, det hade dom nog inte, men vilken syn det hade varit..
Ja iallafall, jag skulle åka bussen ända från första hållplatsen, satsigt värre, jag hade nämligen varit en sväng på vårdcentralen innan. Just när jag hade satt mej och vi började åka började även bussen tjuta. Ett jobbigt, tinnituslikt tjut. Tidigt på morgonen är det ljudet inte det jag tycker allra bäst om. Det kommer på andra plats!
Jag slog iallafall på mp3n och dansade inombords till Counting Crows. Vi burnade runt trolltjärn och pipandet till trots verkade det gå fint..tills vi kom till första trollishållplatsen efter kurvan. Då, när folket skulle kliva ombord sa chauffören att dom gärna fick komma ombord men att vi inte skulle komma längre, bussen var trasig. Där satt vi med en halvkokt buss och väntade på ersättaren. Då sa chauffören att han skulle gå ut och ta sig lite frisk luft..varpå han gick ut och sög i sig en giftpinne. Han verkar inte riktigt ha förstått konceptet med frisk luft.
Ja..20 minuter senare kom en ny buss så vi fick åka till skolan.

Sen när jag skulle hem från skolan skulle jag även då åka buss. Jag satte mej på bussen vid smedjan och allt verkade vara frid och fröjd. Sen skulle chauffören starta åbäket. Det gick sådär. Han startade - den stannade. Han startade - den stannade. Han startade - den stannade. Ja, ni förstår ju. Till slut, efter att karln hade varvat upp i säkert 5000 varv lyckades han hålla bussen vid brummande liv. Sen gick det bra.
Men som sagt, LLT borde kanske kolla bussarna lite oftare..

Oj vilket spännande bussinlägg. Jag känner verkligen hur intressant det måste ha varit att läsa.

Was she cheap? - Var hon ett får?

image88

Åh herre! Ibland blir det lite fel. Haha!



Här följer några andra roliga språkfel jag hittade på avigsidan.se;

En scen ur en amerikansk långfilm, visad i TV på 70-talet - två segelfartyg kappseglar och det ena skeppet går plötsligt mycket fortare än konkurrenten.
- What high speed they have, the must have an engine aboard.

Detta översattes med:
- Vad fort de går, de måste ha en indian ombord. Rätt kul, faktiskt .....
Ulla


I ett avsnitt av komediserien "Tre vänner och en pizzeria" på TV4 översattes
"She died in a freak rugby accident"

med
"Hon dog under en rugbymatch för missfoster."

Vilket öde!

lena


Check point - check

Wohoooo! Så var skriftliga delen av nationella i svenska B gjord. Lycka!
Dock blev jag väldigt ledsen när jag såg att den texttyp jag hade tänkt skriva inte ens fanns att välja på!
Bloggtext hade ju varit så skönt att skriva, men nähäädå, inte fanns det att välja, trots att det fanns på pappret vi fanns där det stod om dom olika varianterna som fanns. Det var dock inte hela världen tänkte jag, det går ju ändå att skriva en krönika. NÄ! För då gick betyget bara mellan IG-VG på den. Inte tänker jag ju göra en uppgift där det inte går att få full poäng, nån hejd får det fan finnas. Så det blev till att skriva ett brev till en redaktör. Vi får väl se hur läraren tyckte att jag skötte mej. Jag tyckte iallafall att det gick hyfsat bra, utöver att jag när jag skulle renskriva råkade skriva på första sidan och sen på sista sidan. Det var ju sådär lyckat. Jag skyller på syrebrist eftersom vi fick tränga in både våran klass och en mediaklass i samma rum. Jag lovar vi var minst 300 pers. Okej..nä det var vi inte. Men iallafall 50. Iallafall så fick jag börja riva isär papprena och numrera och ha mej. Mycket snyggt blev det sen.
Ifall att någon undrar vad jag skrev om så var det huruvida verklighetsbaserade romaner är bättre än fiktiva. Det tycker jag att dom är då man blir mer engagerad.

Nu ska jag fortsätta träna till historieprovet och det är så satanajävlaskittråkigt. Sen måste jag även komma på vad jag ska göra för något slutarbete även det i historia. Vi ska sitta och redovisa själv / i par för lärare i 45 FYRTIOFEM!!! (oj sorry caps) minuter. Jag kommer ju att hinna sitta och berätta hela min livshistoria! Haha, det skulle vara nåt förresten, det är ju något som har hänt..och i mitt liv är det sannerligen historiskt! Jag tivlvar på att det räknas dock..
Iallafall så funderar jag på att snacka om WTC/911. Det kan ju kanske bli bra. Eller dåligt.

Tryckfelsnisse är igång igen

image85

Hahaha! Bravo Aftonbladet.

Skratt of the day

Idag hade vi hälsodag på skolan.
Det började med att en dietist snackade om sånt grejs. Hon hann även med att dissa Anna Skipper. Hallelujah säger jag bara. Men man förstår ju på initialerna att den kvinnan är lite udda..AS liksom, det går inte att ta miste på.
Därefter var det dags för dagens höjdpunkt. Citatmaskinen Leif från Ungdomsmottagningen. Aldrig förr har preventivmedelssnack varit så roligt.
Här kommer ett urval av citat;

"Nu, nu, nu...nyss"
Om att använda avbrutet samlag som p-medel och anledningen till att det inte brukar fungera.

"Först tycker man om dom för att dom är som dom är. Sen tycker man om dom fast dom är som dom är."
Om att vara förälskad till att vara kär.

"-Men det är ju inget skönt att göra det med kondom. 
 -Nä men hur skönt är det med herpes då?"
Behöver knappast någon förklaring

Det finns en massa fler..men inget som passar sig på min blogg. Hehe.

Sen tänkte jag att jag kan avsluta med något dietisten sa.
"Ja då har vi en som vet exakt. Ungefär"
Precis! Jag är helt säker på att jag har rätt. Tror jag.


En spansk joint

Vi började med en ny låt på ensemblen idag.
Det är ju den i särklass svåraste låt vi någonsin har spelat där!
Spanish Joint av D'Angelo.
Det tar dock inte slut där. Nej nu är det så att jag ska tydligen spela piano.
Nu kan jag säga så här mycket; Sandra och jazzackord på piano är INGEN bra idé alls. Men jo-odå, det tyckte Björn att det var.
Nog kommer ju det här säkert att gå bra.. ett hål i väggen (på grund av alla aggressionsutbrott) och 90 timmar senare..

Det blir bara till att träna. Kan Stevie Wonder spela piano så kan jag.
Väldigt blygsam jämförelse det där måste jag säga.
(Det är inte lätt att va ödmjuk, när man är felfri som jag)

Obehaglig upptäckt

Jag har kommit på någonting hemskt idag. Tror jag.
Jag tror nämligen att jag går i sömnen. Eller nja, går var väl att överdriva lite, men jag utför saker i sömnen.
Det är så att jag brukar slå på sån här avstängningstimer på teven när jag ska sova, då jag inte tycker om att somna när det är helt tyst. Iallafall så är det så att jag flera nätter har vaknat och så har teven fortfarande varit på. Medvetslös som jag är när jag sover, och även ett kort tag efter att jag har vaknat, har jag bara slagit av den och tänkt att den inte fungerar den där timern. Men så igår tänkte jag att nä nu jävlar ska jag testa mackapären för att se om det fungerar. Jag satte igång timern och sen låg jag i godan ro och såg på Crash Lab. Sen var det dags för första kollen. Jag tog fram timerrutan och ja nog hade den räknat ner. En ren tillfällighet, tänkte jag, och fortsatte se på tv. Sen en halvtimma senare skulle jag testa igen, och den här gången skulle jag bevisa att den inte fungerade. Jag låg nästan och flinade för mej själv när jag skulle trycka fram rutan. Så kom sanningens sekund - rutan kom fram, och; timern räknade fortfarande ner. VA?? Vad var det då som inte hade fungerat förr?
Trött som jag var somnade jag nästan direkt efter testet, så viktigt var det inte, och jag vaknade mitt i natten. Teven var avslagen. Finfint, tänkte jag. Nu fungerar den. Sen somnade jag om igen.
Sen hände det. Jag vaknade igen nån timme senare. Teven var på.
Jag ser ingen annan förklaring än att jag har slagit på den i sömnen. Jag menar, det är redan konstaterat att jag både pratar och sjunger i sömnen, så varför inte slå på teven också. Snart vaknar jag väl och märker att jag står och håller på att laga plankstek eller så sitter jag i bilen på väg till stan.
Jag säger då det, slutet är nära.


Längtan

Ikväll känner jag en stark längtan i kroppen.
Längtan efter sommaren.
Längtan efter att vara uppe länge på natten.
Vara ute i den ljusa natten.
Sitta i gungorna i en lekpark.
Gunga högt, känna vinden i håret.
Cykla över Bergnäsbron samtidigt som man ser solen gå upp och speglas i vattnet.
Jag längtar efter att ligga i gräset och stryka över det med händerna.
Att fara till fotbollsplanen på kvällen och bara leka med bollen.
Lägga sig ner där på planen, titta rakt upp i himlen och bara vara.
Jag längtar efter att sitta ute vid grillplatsen med gitarren i högsta hugg och bara spela.
Springa ut i vattnet och nästan dö för att det är så kallt fast ändå inte vilja gå upp.
Och.
Jag längtar efter Någon.

image84

Senadrag

Ikväll var jag på en föreläsning med skolan. Det var ofantligt tråkigt!
Bara temat för kvällen säger väl allt; Märkning av livsmedel.
Det är inte direkt så man hjular av lycka! Inte för att jag gör det hursomhelst...jag kan inte.
Jahapp, vi satt iallafall där och lyssnade tappert i en timma. Sen blev det paus. Då for vi till kvantum och köpte korv istället. Vi kände att det inte var så viktigt det där med att äta rätt och så.
Niklas parkering utanför kvantum var ju av det mer originella slaget. Han körde först in, mot trafiken. Sen ställde han sig diagonalt över två rutor. André, som bevittnade det hela skrattade så att han nästan grät. Vi som satt i bilen såg till att snabbt ta oss ur för att inte bli sedda bredvid ångvälten.
När korven var köpt och uppäten burnade jag hem i Erikas bil. Hon kör inte riktigt lika brutalt som ovan nämnde karl.

Hemma har jag även sett Klass 9A. Det är ett alldeles underbart program. Man blir alldeles glad i själen!
När Gunilla pratade om klassen blev man ju nästan lite berörd. Dock var det inte så att jag blev tårögd. Absolut inte! Jag svettades bara genom ögonen..!

Här följer några bilder som visar kvällen;




Intresseanmälan till klimatstudiecirkel. Bäst att anmäla sig på en gång, det ser ju nästan fullbokat ut!




Här plågades vi. Inte ens frågan om huruvida kaviar räknades som att man åt fisk varje dag gjorde det bättre.




Niklas parkering. Tyvärr syns det lite dåligt i vilken vinkel han står. Syntes dock väldigt tydligt live.

Hope

Make a wish and place it in your heart
Anything you want
Everything you want
Do you have it?
Good
Now believe it can come true
You never know where the next miracle is gonna come from
The next smile
The next wish come true
But if you believe that it's right around the corner
And you open your heart and mind to the possibility of it
To the certainty of it
You just might get the thing you're wishing for
The world is full of magic
You just have to believe in it
So make your wish
Do you have it?
Good
Now believe in it
With all your heart





Mission impossible

Jag kan inte rekommendera att se på hockey på tv och samtidigt försöka skriva ett formellt brev till engelska c-kursen. Det går bara inte. I och för sig tror jag inte att felet ligger så mycket hos hockeyn ändå. Det är engelskan. Finns det något tråkigare än skrivuppgifter? Svar nej.
Jag la ner försöket att skriva något och hoppas att det går bättre imorgon. Annars blir det tråkigt för mej..den är redan alldeles för sen..
Jaja..snart är skolan slut. Och då ska man hitta ett jobb. Hej vad enkelt.
Gud vad jag är positiv ikväll va.

Jag är dock ändå på rätt bra humör. Faktiskt!

"Don't cross my heart"

Nu har jag äntligen återhämtat mej efter helgens bravader. Eller ja, hyfsat iallafall. Jag är fortfarande trött men det är jag ju visserligen alltid..
Jag kan säga att jag inte kommer att köra en tvådagars på ett tag nu. Det är lite..ansträngande för kroppen.

Idag på skolan hade jag som vanligt historia. Som vanligt var det svårt att hålla sig vaken. Vi såg på en dokumentärfilm med bilder från andra världskriget. Den som var översättare hade inte haft någon bra dag kan jag säga. Det kan ha varit den sämsta översättning jag har sett i hela mitt liv.
Exempelvis sa den på filmen "We crossed XX" XX= någon stad, minns inte vilken.
Översättningen löd "Vi krossade XX"
Det ser mörkt ut på mer än Kameruns avbytarbänk kan jag säga. Jag hoppas att personen som var översättare nu har bytt jobb. "Krossa"  och "korsa" har ju lite olika betydelse. Särskilt när man snackar krig.

Jag har hunnit vara lite arg idag också. Det är, som jag tror alla lulebor har märkt, hyfsat slaskigt ute. Dom enda som inte verkar ha märkt det är stjärnorna som kör bil. Det verkar nämligen vara fullt nödvändigt att burna förbi i 70km/h och köra rakt genom all gegga så att alla stackars fotgängare, som jag, måste hoppa åt sidan hela tiden för att inte få sig en rejäl dusch. Det är väl lika att ta galonkläder imorgon då. Det är säkert jävligt flashigt.

Nej tack

Idag var Livets Ord på besök på våran religionslektion. Eh ja, det var ju..gemytligt. Eller så inte.
Diskussionerna blev nästan hetsiga vid några tillfällen. Värst var ändå den yngre karln. Han satt och hånskrattade åt oss hela tiden, dessutom var har den värsta språkpolis jag någonsin varit med om! Sen är ju deras åsikter i vissa frågor rent utav förkastliga! Jag var alltså allt annat än glad när jag gick från lektionen.
Det här är dock väldigt roligt.

När jag kom hem blev jag inte gladare då jag kom på att jag har tusen miljoner saker att göra i engelskan. Det känns allmänt okul att skriva två formella brev, ett som ska vara ett ansökningsbrev och ett som ska vara..eh..character reference. Sen ska jag göra en skriftlig bokredovisning av Vernon God Little. (Har jag sagt något om den? Jag minns inte. Isåfall kan jag nu säga att det är en fruktansvärd bok som bör brännas på bål. Läs den aldrig någonsin. Du får bara väldigt ont i huvudet och tyvärr inte det minsta lilla ont i skrattmuskeln. Den blir nämligen inte ens lite uttröttad trots att det ska vara en halvrolig bok.) Dessutom, ska man göra nån broschyr innehållande något som får en att må bra. Jaha..det var ju kul det också. Det blir väl bara till att photoshoppa lite. Jag ber till Gud, tänkte jag säga, men det tänker jag fanimej inte alls säga!
Jag hoppas att den andra datorn fungerar så jag inte ska behöva sitta i en halvtimma bara för att få igång photoshop. Men det ska nog gå med lite lirkande.

Nu ser jag Solna - Plannja på tv. För allas trevnad hoppas jag att Plannja vinner.

En olycklig dag

Dagen började inte bra. Den började nämligen med att väckarklockan ringde..06.40. Jag hade ju visserligen ställt den på det, men det har ingen betydelse, det var lika jävligt ändå.
På skolan fick jag dock ett mycket bryskt uppvaknande. Det var så att jag hade ensemble som första lektion och så visade det sig att
Hightower (från Polisskolan) hade varit där och sjungit just innan, mickstativet var uppskjutet på maximalhöjd vilket var nästan upp till taket. Då jag inte är fullt så lång var jag ju tvungen att sänka det. Det var då det hände. Jag skruvade lite på en sån där skruv för att det skulle lossna lite och liksom glida ner. Det gjorde det inte. Nä, från maxhöjd dånade det ner och störtade rakt på mitt finger. Det gjorde förvånansvärt ont och jag dansade en dans som nog bäst kan liknas vid en regndans. Jag hade inte det som avsikt dock utan det var mest så att jag försökte hoppa bort den bultande smärta som just hade intagit mitt finger. Dom andra i gruppen visade ytterst lite sympati, mest skrattade dom. Jag bad om att få en ambulans. Någon sådan kom inte och hämtade mej.
Jag bet tappert ihop och spelade och sjöng hela lektionen. Inget av det särskilt bra, jag skyller allt på fingret och arbetsplatsolyckan.

Ja sen var det hål på tok för länge. Som vanligt. Jag var inne i stan och drällde. Sen hade vi historia. Jag förstod ungefär 15% av lektionens innehåll, det kändes ungefär lika bra som när jag nästan amputerade mitt eget finger. Tyvärr var jag för trött för att orka fråga något så jag satt bara tyst och såg intresserad ut.
Lektionen innehöll dock ett väldigt uppiggande tillfälle.
Andrés telefon ringde och som ringsignal har han Rule Britannia.
Våran historialärare är galen i fotboll, särskilt brittisk.
När han hörde vad som spelades såg man hur det glittrade till i hans ögon,
han ställde sig bredbent på golvet, sträckte två knutna nävar i luften och sjöng med;
Rule Britannia, Britannia rules the waves, Britons never never never shall be slaves

Det var helt klart dagens.

Domens dag

Så kom domedagen. Provet i religion. Jag hade laddat upp på ett alldeles förträffligt sätt  med 4 timmars nattsömn. Tack och lov hade Anette glömt lektionsmaterialet hemma så på första lektionen såg vi bara på film. Jag vilade mej genom den lektionen och var mycket bra på det. Svenskan flöt även den förbi som i ett töcken, jag minns dock att vi fick se hur våra betyg ser ut hittils. Jag blev förvånad över hur många av lärarna det är som har dyslexi, det var mer än hälften som inte kunde skriva mvg, dom fick bara till ett v och ett g.
Ja sen så var det ju då dags för provet.
Jag gick till klassrummet och var väldigt hoppfull. Jag kunde ju det där nu liksom.
Sen började jag skriva. Det kändes fortfarande bra, jag susade igenom G-frågorna som om det var gitarrsolot i You shook me all night long.
Det var då G-MVG-frågorna kom. Helt plötsligt spelade jag inte längre gitarrsolot. Nu var det snarare ett gnissligt fiolsolo i något klassiskt stycke. Visserligen var det väl inte så att jag inte kunde något, jag kände ju fortfarande att jag visste allt..det var bara det att man ju skulle motivera. Motivera. Det måste vara ett av djävulens favoritord. Jag tror jag sprang lika vilse som tjejen i
Miss Teen USA i vissa motiveringar. Men då får ju Mona skratta iallafall. Yey.
Jomensåatt..11 sidor efter att jag började var jag inte riktigt lika nöjd. Dessutom hade jag väldigt ont i huvudet och förmodligen även en stressfraktur i tummen. Jag sa till Mona att jag nog skulle ha kronisk värk resten av livet. Hon tyckte inte synd om mej.

Men nu är det gjort iallafall. Det är ju något att hänga i midsommarstången iallafall.
Halleluja på er

Bevingade ord

Jag måste förgylla kvällen med några ord från min mor.
De två första citaten kommer från new york-resan.

På Macy's när jag står och provar solglasögon;
"Dom där är nog sköna..så du inte får
  in ljuset när du kör bil från sidorna"

Jag måste tyvärr bekänna att jag inte kan
köra bil från sidorna. Så detta får nog hamna
under kategorin syftningsfel.



I rummet när Gilmore Girls är på tv;
"Är det dottern som är barnet?"

Detta hamnar under kategorin
"tänk innan du talar", alternativt
"säg ingenting alls när du är för trött".


Sen kommer här en gammal klassiker från när mamma var
i min ålder och skulle skriva ett nationellt prov i svenska.
Hon skulle på något sätt få fram att det var mycket folk,
varpå hon skriver att det är kropptjockt.
Är det inte helt fantastiskt?
Min kusin som jobbar på akuten nyköping har introducerat
ordet för sina arbetskompisar.
Det är tydligen väldigt omtyckt.
Jag säger bara; hatten av för min mamma!

Jesus och vagabonden

Jag visste väl att jag skulle få nytta av bibeln jag fick under konfirmationen, nån gång. Vi har ju som sagt prov i religion imorgon så det har ju bara varit att plugga. Vi fick veta att det bland annat skulle komma något om bergspredikan på provet. Självfallet grävde jag då fram denna dammiga och icke utnötta bok ur en garderob och började läsa. Det stod bland annat att om ens högra hand förleder en ska man hugga av den och slänga bort den då det är bättre att förlora en hand än att hela kroppen ska hamna i helvetet typ. Jag vet inte riktigt..känns lite farligt att börja hugga och ha sig..jag får nog riskera det där med helvetet ändå.
På tal om att ha nytta av bibeln och det så har jag haft nytta av någon annan slags bok också, psaltaren tror jag den heter. Den använde jag som stöd till webbkameran när jag använde den stationära datorn. Mycket praktiskt måste jag säga!

Ja just ja, sen kan jag berätta att det var en tvivelaktig person på bussen idag. Han hade nog druckit mer än jag gör på ett helt år, på en gång. När han skulle plinga för att bussen skulle stanna slängde han sig över ryggstödet på sätet framför för att komma åt knappen. Det såg föga graciöst ut. Sen skulle han ju då försöka ta sig ur bussen. Det gick sådär. Eller visserligen gick det med en hejdundrande fart men det var ett under att han inte bröt fotlederna. Först snavade han ut från sin plats, sen raglade han genom gången och missade att det var två höga trappsteg att gå ner för så han liksom hoppade/föll ner och landade mirakulöst nog på fötterna, dock såg dom ut att vilja vika sig i alla möjliga skadliga vinklar. Sen halvtrillade han även ut ur bussen. Utan att titta sig omkring klev han sen rakt över storvägen. Vid denna tidpunkt hade bussen åkt iväg men jag ringde snabbt upp till en klasskompis som satt på busshållplatsen. Just medan jag pratade med honom om karln så hör jag 'åh jävlar, han blev påkörd!' Jag tänkte 'jaha, nu var det slut med honom', men fick snabbt rapporter om att det bara hade tagit lite. Det var väl för väl det.
Men jag säger då det..karln var icke i god form!

Nu har jag ej något mer att förtälja för tillfället.
Amen

Guess who's back

Nämen se där! blogg.se is back on the horse. Jag höll på att dö när jag inte fick skriva något. Det brukar inte vara ett vanligt problem hos mej men nu, precis nu, när bloggen har varit nere, då har jag velat skriva allt typ.
Det är alltid så typ.

Nu var man iallafall som sagt bäck in sviden. Det är rätt skönt faktiskt, trots att det stora äpplet var mycket trevligt!
Vi bodde bland annat grannar med Scientologkyrkan. Bara det liksom. Jag bara väntade på att få se Tompa C nån dag när vi var på väg ut på stan, men icke det. Han kände inte för att besöka storstan just när vi var där.



Jo sen konstaterade jag att allt i USA är stort, typ bilarna, matportionerna, affärerna..ja allt förutom vårat hotellrum. Storlek garderob ungefär och då snackar vi inte walk in closet. Varmt var det också! 80 fahrenheit som jag efter snabb huvudräkning (okej, jag googlade) fick till 26,6666 grader. Grattis världen liksom.
Jo, eftersom att rummet nu var så liten kunde ju inte sängen vara stor så vi, alltså jag och mamma, fick trängas i typ en 120 cm säng. Alla som känner mej vet att jag har en enorm fallenhet att ta stor plats i sängen. Det var alltså inte jättekul med det obefintliga utrymme sängen hade att bjuda på. En sak var förresten stor i vårat rum, nämligen en tavla som stod bakom/ovanför sängen. Första gången jag öppnade dörren till rummet blev jag livrädd då jag trodde det satt nån där, detta trots att jag visste att det skulle sitta en tavla precis där eftersom att jag hade sett förhandsvisningar av rummen.

                                                              

Här har vi då alltså stor macka..............följd av stor..ja..stad...................sen; ostort rum.............med STOR tavla



Ja, jo, jag shoppade ju en del också. Det var ju så billigt liksom.
Det blev några tröjor, två par skor, en klocka, ett par solglasögon, åtta par sockar, en gitarr...
EN GITARR SA JAG JU!




Jag var så rädd att den skulle gå sönder när vi var på väg till flygplatsen. Vi åkte nämligen med New Yorks svar på Rally-Hitler och dessutom var det ungefär skogsvägsstandard på vägarna där. Hål överallt! Och jo, RH hade stoppat gitarren längst bak och stängt in den med kraft av dörren för att det var så fullt där. Jag ville börja gråta när jag såg det.
Sen när vi satt på planet hörde jag hur dom lastade bagaget..det lät inte så kul kan jag säga. PANG! sa det flera gånger. Jag såg framför mej hur gitarren blev brasved.
Som ni ser på bilden höll den. Dessutom låter den ljuvligt.

Jo, på tal om korvkiosk så fick jag idag reda på att vi har religionsprov..på TORSDAG! Jag som trodde vi skulle ha det nästa vecka. Jag ville vakna ur mardrömmen. Det gjorde jag inte. Det blev till att plugga efter skolan idag. Heja.