.

Idag var jag så tillbaka på skolan efter sjukdom. Det visade sig att ingen hade saknat mej. Eller jo, kanske lite. Jag hade saknat mej själv i skolmiljön iallafall och var som vanligt självgod. När Anette frågade var resten av våra stjärnor (klassmedlemmar) var svarade jag "Nä men vadå, kvoten är ju redan fylld när jag är här."
Ah, är det inte underbart att gå emot jantelagen lite? haha

Ja vi hade hälsopedagogik. Det var ju fantastiskt spännande.
Efter lunchen bjöds vi på en otroligt organiserad svenskalektion.
Jag, Sara och Niklas redovisade vårat pyttelilla arbete om skånska.
Det var jag som fick försöka mej på att prata gröten och det gick tydligen rätt bra.
Läraren frågade hur jag kunde prata skånska och om jag hade släkt där eller så.
Det lät tydligen väldigt trovärdigt och det visste hon för att hon hade släkt där.
Bra att veta om man får för sig att konvertera till skåning någon gång i sitt liv.

På religionen snackades det först lite om Islam och såna grejer.
Sen blev vi less så då fick vi göra ett test.
Man skulle bland annat tänka på tre låtar.
När vi hade valt fick vi veta att den sista låt vi hade valt representerade vad man har för nån åsikt om livet. Jag hade tagit Bittersweet symphony. Det var ju lite lustigt haha. Mazel tov!

Apropå Bittersweet symphony så har jag ju sagt att jag vill ha den på min framtida begravning.
I förrgår låg jag och kollade på tv och såg ett program om flygplanskrascher. Bland annat om ett plan som hade kraschat kort efter start, i New York. För er som inte visste det ska jag troligtvis till NY på måndag.
Efter att programmet var slut bytte jag över till Mtv där jag möts av just Bittersweet symphony.
Läskigt sammanträffande eller något annat? Det får vi väl se om lite mer än en vecka.

Jag avslutar detta skärtorsdagsinlägg med denna bild jag tog av tavlan i skolreceptionen.
Jonas var fram och ritade dit ett frågetecken. Jag förstår honom.
I mitt eget privata arkiv sparar jag bilden under kategorin 'Hur tänkte man här?'





Hallelujah folket.

Igår var det utgång. Men först var det förfest hos Linn. Det var mycket trevligt.




Här posar hon för kontaktbilden till min mobil. Linn the king heter hon på den haha.





Sen skulle vi ta kort på våra armband. Dom var ju nästan likadana. Jag blev dock lite ledsen över att jag inte hade någon tatuering.




Elin räddade mej dock med hela två "tatueringar". Fötter och det jag i min enfald trodde var ett hjärta. Det var dock enligt Elin boobies. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Idag har det varit en hyfsat omotiverad dag som började med att jag gick upp innan jag ens hade somnat. Somnade en så lysande tid som 2:30. Jag var inte ens trött när jag gick upp klockan 6:40 eftersom att jag inte ens var vid medvetande. Duschade så att jag kanske skulle gå från 'medvetslös' till 'dödstrött'. Det fungerade sådär. Efter det klämde jag i mej frukost och gick och la mej ett tag till. Jag hann inte ens blunda förrän det hade gått en halvtimma. Ibland hatar jag klockor.
På skolan började jag med ensemble. Vi bestämde oss (inte jag!!) för att ha musikteori. Lysande, tänkte jag som är så jättebra på sånt. Inte. Jag satt där och såg lika förstående ut som jag var. Inte alls vill säga. Jag tycker inte om att inte ha koll på saker, vilket jag berättade för lärareBjörn. Då fick han dåligt samvete. Jag sa att det inte var någon fara. Sen gick jag och slog kullerbyttor ner för trapporna för att jag somnade. Nästan.
På engelskan var jag och Niklas olydiga och hade inte gjort läxan till idag. Vi slingrade oss smidigt ur det genom att gå och kolla på en konsert istället. Innan det hann jag dock inkassera ett mvg från ett prov vi hade gjort. 64/67 rätt. Niklas sa att jag dödade provet. Hasta la vista baby.
Sen skickade André ett sms och frågade om vi kunde göra bort historian på hålet istället för på lektionen. Sagt och gjort. Vi tragglade oss igenom någon sida i boken men vi ville mycket hellre träna på att dricka vattenshotar och lyssna på Bruce Springan Springsteen.




Nu ska jag sova! Goder eftermiddag min kära, enda läsare(?).

Vi i klassen har börjat känna att slutet är nära nu. Slutet på gymnasietiden alltså. Det är inte så att döden är på intravande än på ett tag.
Vi är lyckliga över att skolan är på väg att ta slut, men samtidigt är vi bestörta över att vi faktiskt fortfarande får läxor. Detta illustreras tydligt i dessa två bilder:

         

Ida och Jonas får tydliga meltdowns medan Julia och Tobbe redan har gått över det och är nu enbart nedbrutna.

Men idag diskuterade vi studenten. Det kommer att bli skadligt mycket festande.
Alldeles ljuvligt alltså! Paaaaaaaaaaaaaaaaaartey!

Och det är inte så illa som jag vill få det att verka. Vi har det faktiskt ganska bra på skolan.