.

Idag var jag på stan och shoppade mej fattig.
Jag har köpt ett nytt örhänge som det står 'born to win' på, en mössa med en döskalle + kniv, mamma är inte jättenöjd över det. Och så har jag köpt..ehörm..ett par..*visslar*..skor. Jag kunde inte hålla mej. Dom är sjukt fina! Kom gärna på besök så visar jag dom live!
Medan jag och Anna var på Team Sportia där jag köpte skorna fick vi uppleva något mycket underhållade. I och med att dom säljer löpskor där har dom ju även ett löpband så man får prova att allt känns rätt och så. Som känt är det ju dock inte till för att lekas med. Tydligen var det en, förmodligen målbrottsskrikig, ung man som hade missat den lilla delen. Han gick nämligen upp på bandet och startade det. Det han inte riktigt var med på var att det av någon anledning ökade hastighet av sig själv. Snabbt. Han började med korta joggingsteg som utökades till långa löpkliv som tillslut övergick i smärre längdhopp, varje steg han tog. Jag tittade pojkvaskern rakt i ögonen när han var uppe i machhastighet. Hans ögon var glansiga och panikslagna. Jag vände mej om för att inte skratta honom rakt i ansiktet. Medan jag var bortvänd kom han på något sätt av löpbandet, utan att smälla rakt in i teven bakom honom. Jag antar att någon ur personalen hjälpte honom. Efter bara någon minut var det dags för nästa moppemuscha att äntra bandet. Han slog bara på det och sen slog han av det igen. Han förstod förmodligen att han var ute på djupt vatten. Sen gick det cirka en minut och så var en liten flicka framme vid bandet. Jag tänkte att det nog var bäst att jag skulle förskona henne från diverse benbrott så jag evil eye-ade henne och det fungerade! Hon tittade förskräckt tillbaka på mej och försvann snabbt från löpbandet. Jag kände då att jag nog hade gjort dagens goda gärning. Sen tog jag skolådan under armen och gick till kassan.
Dagen var räddad!

Idag blev jag fri. Jag blev även arbetslös, eller som jag väljer att kalla det; outnyttjad arbetskraft. Det låter lite mindre misslyckat.
Något annat jag blev idag är halvdöv. Fråga mej icke hur det gick till. Jag vaknade och hörde minimalt på mitt högra öra. Jag tänkte att det kanske skulle bli bra om man vattnade det, vilket jag gjorde. Jag kan meddela att det inte hjälpte nämnvärt. Nej, det blev snarare om möjligt ännu värre. Jag blev dessutom yr! Det var som att jag hade haft Sheridan's till flingorna istället för mjölk. Anteckning till mej själv; ät flingor med Sheridan's någon gång i livet.
Jodå, så jag tänkte att det ju kanske var lite dumt att köra bil till jobbet så mamma fick agera taxi. Igen. Jag tycker att det är rätt skönt att åka faktiskt. När man väl har tagit körkort är det liksom skönt att slippa anstränga sig i onödan, man vet ju att man får om det behövs. Det räcker liksom.

Jag har ont i hjärtat också. Det kanske är dags att börja tro på Gud nu och be nån snygg bön så man får komma och bo i nåt slott i himlen. Jag tänkte, om mina dagar börjar vara räknade nu eller nåt sånt.

Imorgon ska jag iallafall göra något vettigt. Kanske städa mitt rum. Eller sova länge. Det är ungefär lika viktigt.



Gud som haver barnen kär
Se till mej som..ganska ung är
Varför får jag inga pengar
av att spela på gitarrens strängar?
Istället jag måste jobba mej trött
av kunderna ofta kasst bemött
Nu kanske jag även ska komma till dej
och uppleva,ja du vet, den där Judgement Day
Men låt det då bli en jäkla fest
kanske iallafall en halvfull präst
Nä Gud, jag vill inte träffa dej just nu
jag tror jag ska konvertera till hindu.

Amen

Idag började dagen innan gårdagen hade hunnit sluta. Ungefär. Jag somnade vid 00.30 och gick upp klockan 4.00 för att fara och jobba. Väl på jobbet började det först med att ett larm gick när vi öppnade en dörr. När det var fixat kom nästa incident som involverade ett stort jävla kassaskåp (Franz Jäger?) och pengar på fel sida av skåpet. Efter många om och men, svordomar och glada peppande tillrop från mej återfanns pengarna på rätt sida skåpet. Alltså inte längre inklämda mellan Franz vägg och vägg-väggen.
Nåjo, efter det har jag även hunnit få några utskällningar för att jag;
1. inte är kille (fo' shizzle!)
2. inte låter folk betala med andra människors kort
3. inte är klonad och står i kassan och på mät samtidigt

Men, sånt är livet!

När jag kom hem från jobbet gick jag och la mej och sov hårt i någon timma så nu är jag brutalt yr och illamående. Behöver jag säga att jag inte har köpt en lott idag?

Nu ska jag dricka O'boy!


Honey won't you believe in love for me, come on and meet me tonight darling out in the street

Idag började jag skolan igen! Nä, jag skojade bara. Jag började ju inte alls skolan. Det känns verkligen jättekonstigt att inte få fara dit idag. Alla år fram till nu har jag önskat att jag slapp fara till skolan och idag har jag nästan önskat att jag fick fara dit. Nog är man ju lite skum alltså.
Hade det varit en vanlig måndag i trean hade jag börjat klockan 9.50 med historia. Jag hade pallrat mej dit förberedd på långa powerpoint-redovisningar om Napoleon och Alexander den nåntingte i antalet. Efter det hade jag gått och ätit lunch. Förmodligen lealös vit/svart fisk eller svettig falukorv. När jag hade ätit hade jag antingen gått på stan eller så hade jag suttit och hängt i 2,5 timma för ett så långt hål hade jag. Det hade nästan INGEN annan. Det var nästan kul. Efter hålet hade det varit dags för Engelska C som jag mest glassade mej igenom. Jag drev hejdlöst med läraren och gjorde ett minimalt antal uppgifter. Jag gick rätt mycket på känn och det funkade lysande. När man travade iväg minst 20 minuter innan lektionens slut gick jag rakt till Lärkan där skulle vankas Ensemble B. Varje måndag satt vi dock och väntade alldeles för länge på att få komma in i en sal eftersom att dom som hade Ensemble A var aningen för ambitiösa. Dom fattade uppenbarligen inte att man skulle bana all möjlig väg för treorna. Hursomhelst var vi iallafall kungligt bra!  
Shit vad jag kommer att sakna ensemble-lektionerna. Jag tror jag måste säga att jag har ofullständiga betyg och kräva att få delta ett år till.
Och jag kommer att sakna min klass. Vårat babbel mellan och under lektionerna.
Jag kommer däremot inte att sakna en viss fårtokig lärare och alla "Jag hade tänkt att ni skulle göra det här till nästa lektion. Det är inte något stort, ni ska bara skriva era tankar om det här kapitlet i boken. 3-4 datorskrivna sidor. Vi ses imorgon"-avslutningar av lektioner. Nooo.

Jag tror förresten det blir USA sen. Det kan ju bli riktigt kul. Så länge man inte hamnar i en sektfamilj som offrar grannbarn till någon UFO-Gud eller något dylikt. Det hade kunnat upplevas som lite skrämmande. Tror jag.

Igår vid 22-tiden, efter att ha spelat munspel så jag säkerligen var blå i ansiktet, kände jag att mitt rum behövde städas. Jag både dammsög och dammtorkade. Jag vet inte riktigt vad det är med mej, men jag har en tendens att alltid, BARA, städa sent på kvällen. Jag tror att det är både fysiskt och psykiskt omöjligt för mej att börja städa tidigare än så. Varför vet jag ej, det är förmodligen en av alla störningar jag kan tänkas ha. Hursomhelst blev det utomordentligt fint. Jag är mycket nöjd. Utöver att avlägsna damm tog jag även bort min gamla x-box som tyvärr aldrig uppfyllde mina önskemål då jag tycker att den rent ut sagt var dålig redan från början. Iallafall så innebär en bortplockad teknisk pryl även mindre sladdtrassel. Hallelujah Jesus! Nästa gång jag får för mej att dammsuga, om sisådär ett halvår, kommer det att gå mycket lättare att komma åt bakom teven. Vuxenpoäng till mej som "planerar" för att underlätta dammsugning.

Jodå, nog blev det här ett roligt inlägg. Jag känner riktigt hur det rycker i mungiporna när jag tänker på det.
Nä, nu ska jag fortsätta läsa en utomordentligt bra bok vid namn "Killing yourself to live". Läs den!