.

Idag var jag på stan och shoppade mej fattig.
Jag har köpt ett nytt örhänge som det står 'born to win' på, en mössa med en döskalle + kniv, mamma är inte jättenöjd över det. Och så har jag köpt..ehörm..ett par..*visslar*..skor. Jag kunde inte hålla mej. Dom är sjukt fina! Kom gärna på besök så visar jag dom live!
Medan jag och Anna var på Team Sportia där jag köpte skorna fick vi uppleva något mycket underhållade. I och med att dom säljer löpskor där har dom ju även ett löpband så man får prova att allt känns rätt och så. Som känt är det ju dock inte till för att lekas med. Tydligen var det en, förmodligen målbrottsskrikig, ung man som hade missat den lilla delen. Han gick nämligen upp på bandet och startade det. Det han inte riktigt var med på var att det av någon anledning ökade hastighet av sig själv. Snabbt. Han började med korta joggingsteg som utökades till långa löpkliv som tillslut övergick i smärre längdhopp, varje steg han tog. Jag tittade pojkvaskern rakt i ögonen när han var uppe i machhastighet. Hans ögon var glansiga och panikslagna. Jag vände mej om för att inte skratta honom rakt i ansiktet. Medan jag var bortvänd kom han på något sätt av löpbandet, utan att smälla rakt in i teven bakom honom. Jag antar att någon ur personalen hjälpte honom. Efter bara någon minut var det dags för nästa moppemuscha att äntra bandet. Han slog bara på det och sen slog han av det igen. Han förstod förmodligen att han var ute på djupt vatten. Sen gick det cirka en minut och så var en liten flicka framme vid bandet. Jag tänkte att det nog var bäst att jag skulle förskona henne från diverse benbrott så jag evil eye-ade henne och det fungerade! Hon tittade förskräckt tillbaka på mej och försvann snabbt från löpbandet. Jag kände då att jag nog hade gjort dagens goda gärning. Sen tog jag skolådan under armen och gick till kassan.
Dagen var räddad!