.

Jag fick en kommentar om att min blogg är tråkig för att den bara handlar om en grej nu för tiden. Grejen är den att jag har verkligen inte ett så händelsefullt liv, och tyvärr kan jag inte skriva om mitt sporadiska jobb då det är på en skola och där har man tystnadsplikt.
Jag vet inte om jag längre har något att tillföra den här bloggen, får fundera på det ett tag.
Det här kanske är det sista som skrivs här, isåfall måste jag säga att det har varit kul att skriva, trots få läsare.

Igår lyckades Linn återigen. Jag undrar när eländet ska ta slut egentligen? Förmodligen aldrig.
Vi skulle iallafall parkera i Smedjans parkeringshus. Först ställde hon sig på en plats som egentligen inte fanns, sen hittade vi en plats vi kunde ställa oss på. Linn burnade in och trodde hon stod ganska bra. Jag tittade ut och konstaterade att hon tog upp 1,5 plats. Oacceptabelt obra alltså. Jag gick ut och dirigerade ekipaget och det gick lysande. Linn stängde av bilen och tittade nöjt ut på mej. Då började bilen rulla bakåt. Bestört sa jag åt henne att stanna. Uppenbarligen hängde inte hjärnkontoret med direkt för hon satt och åkte glatt med några meter till. Till slut uppfattade hon vad som höll på att hända och ställde sig på bromsen. Det var bara till att starta bilen och köra in den igen.
Sen skulle vi ju då gå därifrån. Vad upptäckte Linn då? Jo att hon hade lämnat rutan helt nere. Snacka om att lita på folk.
Jadu, fröken Hildur, hur ska vi göra med dej egentligen? Du gör hela Luleå osäkert, and you know it!

Idag har jag för övrigt varit väldigt duktig, har varit och tränat på gymmet. Dock är det ett under att jag sitter här. Medan jag var där kändes det på allvar som att jag skulle dö. Ja iallafall svimma. Det var ju då knappt så jag orkade stå upp. Jobbigt det här alltså, hoppas det blir bättre snart.

Ikväll ska jag lyxa till det med choklad. I flytande form. Jippie.

Nu har Hildurs/Hildegards/Huldas/Linns (kärt barn har många namn) bil gått sönder igen. Vi har konstaterat att man verkligen inte ska köpa nylanserade saker. Jag köpte ju min mobil dagen efter att det släpptes, vet ni hur många gånger jag har velat döda telefonjäveln?! Två gånger har jag haft den inne på lagning och skulle egentligen behöva skicka in den igen eftersom att den slår av sig hela tiden. Rackel är vad det är!
Bättre var det förr när man hade en 3310/3330! Man kunde göra vad som helst med den och det hände inte ett skit. Man skulle allra troligast kunna köra över den med Linns bil utan att det skulle bli en enda skråma på den. Linns bil däremot hade förmodligen fått både en punktering och förstörd fälg. Om någon skulle kasta en 3310 i en vägg skulle den bara skratta inombords, spänna musklerna och hålla ihop sig. Men om man skulle råka trycka av ett samtal lite för hastigt på min nuvarande telefon, då måste man öppna den, ta ut batteriet och sätta dit det igen. Fullt normalt. Mestelefon är vad det är.
Det var faktiskt bättre förr. Fast det var ju inte så himla coolt med gråskala och snake, det måste jag tyvärr säga.

Igår hände något förfärligt, jag tror jag vet ungefär vart en bra kväll styrde mot en katastrof.
Linn var här och vi satt och såg på tv, Robinson närmare bestämt. Helt plötsligt ville Linn visa ett par skor hon tyckte var väldigt fina och mot bättre vetande gick jag med på det. Det skulle jag inte ha gjort. Jag fick omedelbart andnöd av deras osnygghet och jag ville att hon skulle ta bort dom omgående. Det gjorde hon, men bara till fördel för en klänning. Hemska tanke. Där någon gång var det allt började gå i en förödande dålig riktning. Vi började diskuterade att jag aldrig någonsin skulle ha på mej klänning, men Linn och min kära mor som även hon la sig i tyckte att jag inte skulle dö av det! Då tyckte jag att Linn skulle kunna ha på sig såna kläder som jag har. Jag tog fram ett par byxor åt henne och en keps jag brukar ha, så fick hon prova det, jag kan säga att hon blev ascool! Sen tog jag tyvärr på mej en klänning. Det kändes så förfärligt och ännu värre blev det när mamma och Linn sa hur fin jag var. När jag sa att jag kände mej som en transvestit höll mamma på att dö av skratt. Det kändes iallafall fantastiskt att få ta på sig dom vanliga kläderna sen igen, och jag säger då det, aldrig mer klänning!

Klart slut från katastrofnytt.

Ikväll har Linn hållit på att köra över en stackars joggare i Antnäs. Karln var inte direkt osynlig, han hade på sig en väldigt reflekterande reflexväst. Tror ni Linn såg honom? Svar nej. Enda anledningen till att hon faktiskt inte körde över honom var att jag sa "oj, det där var lite läskigt" när jag såg dom lysande strecken guppa fram. Två sekunder efter det kom Linns reaktion - hon blev livrädd. Jag trodde inte på henne när hon sa att hon inte såg honom, det kunde inte vara sant, jag var tvungen att fråga vad hon trodde att det var och till svar fick jag; en brevlåda. Alltså förstår ni?! Hon trodde att det var en brevlåda som guppade fram. Seriöst börjar man ju undra hur det står till i hjärnkontoret hos fröken Adamsson.
När vi var tillbaka i Brooklyn höll vi på att bli överkörda av en liten fjutt-Jetta. Sanslöst! Det roligaste var att Linn sa att karln som körde den förmodligen inte skulle se oss när vi körde om, jag skrattade bara eftersom att vi ju som vanligt åkte i Linns storbrackabil. Hon gjorde iallafall en ytterst obekväm pumpbromsning bara för att han skulle se hennes bromsljus ett flertal gånger. Vet ni vad som hände?! Han var cirka 3 centimeter från att köra in i baken på oss. Galning. Jag vet inte riktigt vad han hade tänkt försöka åstadkomma med det dock..en Jetta har förhoppningsvis inte så mycket att sätta emot våran KillerOnWheels.

Jani..nu har jag inte så mycket mer att berätta, förutom att jag charmade eleverna med McDonalds-drive in-rapen. Jag drog hem några applåder. Jag är kung, jag vet.

Igår var jag och tränade på gymmet, det är faktiskt en vanligt förekommande syssla, tro det eller ej.
Dock gjorde jag något jag inte brukar göra så ofta - övningar för nedre delen av ryggen.
Smart som jag är tänkte jag att, varför ska jag börja lugnt, jag börjar väl på den vikt som känns tung nog. Jodå, sagt och gjort, jag körde igång på den vikt som föregående tränare hade haft, och visst, nog var det väl lite tungt men inte jättehemskt ändå. Jag körde mina 4x10 och var nöjd, sen skulle jag gå därifrån, då kände jag omedelbart att jag nog skulle få vissa efterkommande värkar. Det liksom stramade så där som det gör när man verkligen har tagit i, och det var lite av en utmaning att böja sig framåt. Hade även vissa svårigheter på innebandyträningen igår då det var hemskt jobbigt att sitta som man ska i målet.
Hur känns det då idag? Jo, det ska jag berätta för er. Idag är det inte ens lönt att försöka böja sig fram, det går inte, träningsvärken är total. Dock kan jag säga att jag går väldigt rakt, det är ju bra iallafall!

1. Vad heter du? Sandra
2. Ett ord på fyra bokstäver: Salt
3. Flicknamn: Saga
4. Pojknamn: Samuel
5. Yrke: Sotare
6. Färg: Svart
7. Klädesplagg: Skjorta
8. Mat: Szechuanbiff
9. Sak i badrummet: Skithuspapper
10. Plats/stad: Stockholm
11. En orsak att vara sen: Stock i trafiken
12. Något man skriker: SATAN
13. Film: School of rock
14. Något man dricker: Sangria
15. Band: Sahara Hotnights
16. Djur: Sköldpadda
17. Gatunamn: Sälgvägen
18. Bil: Shelby
19. Sång: Spirits in the night av Springsteen
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Sex

Fredagen den 13:e är en ytterst mesig dag. Med skräckmått mätt alltså..för än har det inte hänt något skräckinjagande! Eller jo iofs..jag hörde sofie sjunga nyss i singstar, det var ju läskigt! I övrigt är det dock väldigt lugnt!
Är hos linn på fest och vi sjunger som sagt lite och snart ska vi väl ut, jag hoppas att jag inte blir mördad eller något, för då skulle det ju verkligen vara en farlig dag.
Idag har jag inte gjort särskilt mycket i övrigt, bara sett criminal minds. Det var förskräckligt skrämligt. Fint ord va? Jag uppfann det nu.
Jag har inte så mycket mer att rapportera för tillfället, jag återkommer om det händer något hemskt. Men inte om jag blir mördad, jag tror inte jag kan skriva i döden.

Idag är missödenas dag! Glöm fredagen den 13:e, torsdagen den 12:e är fan så mycket värre!
Nyss skulle sofie räkna hur mycket pengar som skulle gå till ölen imorgon, hon planerade att köpa 5 st och sa att det ju skulle bli ÖVER HUNDRA SPÄNN! Jag frågade artigt vilken hur jävla mycket hennes öl kostade. "Typ 13, 14 kr" fick jag till svar. Nog för att en hel del av mina hjärnceller försvann i helgen, men till och med jag vet att 5 gånger 14 definitivt inte överstiger hundrastrecket. Ännu artigare frågade jag hur fan hon räknade. Till min icke så stora förvåning fick jag ännu ett briljant svar. "Men jag tänkte att dom kostade typ 20!". Jag utför nu lite snabb huvudräkning och får fram att, ja se på fan, 5 gånger 20 är hundra. Exakt. Inte över hundra, nej då, EXAKT hundra. Så, min kära sofie, hur var det nu med hjärnkapaciteten? Och vem har flest hjärnceller kvar? Jag tror jag vet svaret...

Vidare kan jag meddela att vi var och hämtade linn från hennes jobb i sunderbyn för ett tag sen. För att komma in i linns hus måste man ha ett passerkort. Gissa vad linn kom på precis när vi stod vid dörren?! Jo, att kortet + nyckel ligger kvar i sunderbyn. Ännu ett rikspucko i min närhet. Vi burnade snabbt till hennes parenteser som kunde lämna ut nytt kort och nyckel. Tack gode gud för det. Sen när vi skulle in var det dock jag som hade lite problem med hjärnan. Jag kunde för min värld inte få ihop att jag skulle in i huset, på något sätt blev det fel och jag skulle absolut stanna ute. Jag skyller allt på föregående helg. Enough said.

Måste bara nämna att andra linn hade lite bilproblem idag. Som vanligt. Hon visste inte riktigt vilken blinkers som "pekade" åt vilket håll, vilket resulterade i att vi körde med växlande discoblinkning några tiotal meter. Ytterst underhållande!

Som sagt torsdagen den 12:e. BEWARE!
(Och nej, jag kommer inte ens att nämna något om hockeyfadäsen. Det är slutpratat om det. Förträng och gå vidare.)

Idag har jag luktat på våldsamt goddoftande parfymer! Om det är någon som känner för att vara snäll mot mej vill jag ha både Jean Paul Gaultier - Madame & Gucci vaddennuheter. Sitter och luktar på mej själv som en besatt nu, kör höger/vänster med parfym istället för alkohol. Fina grejer det här.

Vi luktade inte bara på parfym när vi var på stan, vi var tyvärr även på ett café och åt lunch. Så ovärt kan jag säga! Skagenröran där var inget annat än remouladsås. Amanda demonstrerade sitt missnöje med att lämna brickan på bordet. Mesig som jag är vill jag inte göra mej ovän med någon så självfallet gick jag ju och ställde undan hennes bricka också. Jag måste skärpa mej på den avdelningen, man behöver faktiskt inte vara alla till lags alltid.

Jo just ja, Linns bil ville vara lite tjurig också, den kände nämligen för att ha punka. Ja det var ju bara för oss att fara till verkstaden med den så dom fick fixa det då vi inte var säkra på om det var något invärtes fel på bilstackaren eller om det liksom bara var vanlig punka. Väl där tog det inte länge förrän Linn hade skitat ner sina sprillans nya vita tygskor, det var ju mycket oväntat. Eller inte.
Ja lagningen tog inte länge, det visade sig att det satt en stålflisa i däcket och det är ju ytterst dumt att ha en sån där i. Hursomhelst så var det fort lagat och vi fick det dessutom gratis. Förmodligen för att jag är så snygg.

P.S Jag har sett två läskigt snygga tatueringar, skulle vilja göra någon av dom, vet bara inte vars på kroppen. Jag får fundera vidare på det där.

Ikväll har jag fått lära mej lite nytt om musik, dock från väldigt oväntat håll.
Det var nämligen så att Linnea och Linn planerade att gå och lära sig att sjunga, möjligen skulle dom få med sig Amanda också, och då förbestämde dom vilka stämmor dom skulle sjunga. Linnea bestämde på en gång att hon skulle sjunga "mellanstämman". Sen spårade det helt.
Amanda, som har en låg röst skulle då få sjunga den mörkaste stämman som heter "bur", sen skulle ju som sagt Linnea ha den där stämman mitt emellan som tydligen heter "dur", och sist men inte minst skulle Linn ta den högsta stämman som heter "djur". Självfallet blev det ju så att Linn skulle ha den eftersom att hon är så van att hålla på med djur.
Sen fick jag ett smakprov på hur dessa stämmor låter. Här får ni en nerskriven guide;

Bur; MOOOOOOOOAAAAAA
Dur; MÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ
Djur; MIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Otroligt vackert var det.
Linnea sa att när dom kommer på sin köruttagning och dom ska sjunga sin lilla trudelutt för att bestämma vilket röstläge dom tillhör ska dom då säga att dom är bur, dur och djur och att det absolut inte får alterneras något där inte, eftersom att det är väldigt viktigt att dom ska få sjunga det dom är vana vid.
Jag skulle betala mycket pengar för att få se den köruttagningen!

Men jag säger då det, nog är det ju synd att jag hann ha sånggenomgången med eleverna på skolan, jag lärde ju dom tydligen helt fel grejer, jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det.
Helena; här har du det nya lektionsmaterialet!

Jag har precis varit på stan och kollat tjejmode, hemskt var det kan jag säga!
Linnea skulle försöka hitta något att ha på sig i helgen, men inte var det då lätt, alla kläder ser ju ut som jag vet inte vad. Antingen är det tänkt att man ska ha på sig ett tält eller astighta tights. Helst i guld. Förstår ni hur jag hade sett ut i ett par guldtights? -här har du möjlighet att ta paus för att skratta ett tag-
Till slut hittade vi dock en vrålsnygg skjorta som hon kanske ska införskaffa. Jag hejar på den, helst med ett par chinos till, det hade varit raaaor!

Ja ni, sen har jag även tränat mer på det här med musikteori. Jag vill fortfarande dö. Jag HATAR att inte kunna saker, jag hatar att vara i underläge och jag hatar att inte förstå. Särskilt när det är något jag verkligen borde kunna. Då vet ni det.

Jaja, jag har iallafall ett par nya skor och en ny jacka, så det är ju nåt att vara glad åt.

Igår lyckades jag med  något jag aldrig hade trott om mej själv. Pinsamt AB var det!
Jag och några vänner var och bowlade och jag höll mej på en klart medelmåttig nivå, men jag kände ändå att jag var på väg uppåt. Så var det dags för ett nytt slag så jag siktade in mej på käglorna och gick fram mot banan. Precis när jag skulle göra armrörelsen kände jag att något helt plötsligt var väldigt fel. Min handled + fingrar drabbades av plötslig svaghet och helt oväntat hade jag noll kontroll över det fjorton kilo tunga bowlingklotet. I slow motion kände jag hur det lämnade min hand alldeles för tidigt och sen hörde jag smällen.
Storögt vände jag mej mot mina vänner som höll på att vika hädan av skratt. Självfallet satt det ju även annat folk där och fikade och kollade på bowlare också, dom vågade jag inte titta på.
Jag ville försvinna därifrån men inte gick ju det. Det fanns ju inte så mycket att göra förutom att ta upp klotet och försöka uppbåda lite styrka i fingrarna. Det var lättare sagt än gjort när jag fick höra utrop som "fel håll Sandra, du ska framåt!", "du behöver inte vara rädd för den, den bits inte!", och "HAHAHAHAHAHA". Med krampaktigt grepp och en utomordentligt försiktig armrörelse lyckades jag dock göra slaget tillslut, och gissa vad resultatet blev. STRIKE!
Det slutade med att jag vann tjejmatchen, trots min inte så stiliga drop. Killmatchen tror jag vanns av Jonas Strike Hermansson. Jag påstår att det är hans långa armar som göra att han vinner, han vill av någon outgrundlig anledning icke hålla med. Nåja, sånt är livet.