.

Igår lyckades jag med  något jag aldrig hade trott om mej själv. Pinsamt AB var det!
Jag och några vänner var och bowlade och jag höll mej på en klart medelmåttig nivå, men jag kände ändå att jag var på väg uppåt. Så var det dags för ett nytt slag så jag siktade in mej på käglorna och gick fram mot banan. Precis när jag skulle göra armrörelsen kände jag att något helt plötsligt var väldigt fel. Min handled + fingrar drabbades av plötslig svaghet och helt oväntat hade jag noll kontroll över det fjorton kilo tunga bowlingklotet. I slow motion kände jag hur det lämnade min hand alldeles för tidigt och sen hörde jag smällen.
Storögt vände jag mej mot mina vänner som höll på att vika hädan av skratt. Självfallet satt det ju även annat folk där och fikade och kollade på bowlare också, dom vågade jag inte titta på.
Jag ville försvinna därifrån men inte gick ju det. Det fanns ju inte så mycket att göra förutom att ta upp klotet och försöka uppbåda lite styrka i fingrarna. Det var lättare sagt än gjort när jag fick höra utrop som "fel håll Sandra, du ska framåt!", "du behöver inte vara rädd för den, den bits inte!", och "HAHAHAHAHAHA". Med krampaktigt grepp och en utomordentligt försiktig armrörelse lyckades jag dock göra slaget tillslut, och gissa vad resultatet blev. STRIKE!
Det slutade med att jag vann tjejmatchen, trots min inte så stiliga drop. Killmatchen tror jag vanns av Jonas Strike Hermansson. Jag påstår att det är hans långa armar som göra att han vinner, han vill av någon outgrundlig anledning icke hålla med. Nåja, sånt är livet.