.

Ja ni människor. Idag var det ju biljettsläpp till Bruce-spelningarna i juni. Det gick ju jävligt bra.
Först och främst "fanns" det inga biljetter när försäljningen skulle börja. Nä för det var visst tekniska problem. En timma sent började då försäljningen, men då kom nästa smäll - sidan kraschade ju typ. Man blev ställd i kö på kö på kö på kö och när man väl trodde att man var framme, ja då blev man utslängd och fick börja om från början.
Så till slut, efter kanske en halvtimma hade jag äntligen fått tag i 4 ståplatsbiljetter och skulle betala dom. Jag valde att betala med internetbank. Big mistake. Självfallet loggades jag ut direkt och hade inte möjlighet att gå tillbaka och byta betalsätt. Jag trodde att det var helt kört då, med tanke på hur bra det hade gått innan, så tårarna bara sprutade men jag gav fortfarande inte upp. Jag ställde mej i kö igen och efter ytterligare en halvtimma var jag återigen framme vid betalningen. Jag hade inte tänkt göra samma misstag igen så den här gången skrev jag in kortnumret. Sen tryckte jag på "betala". Och vad kom upp? Jo, en "ursäktasåmycketmenvåranhemsidaorkarintemedtrycketochdukommeraldrigattfådinabiljetterjävlaloser"-sida. Många fina svordomar yttrades, som på löpande band. Sen kom jag på att det finns en uppdateraknapp. Jag använde den, och betalningen genomfördes.
LYCKODANS.

Men jag säger då det, eventims hemsida var ett riktigt skämt. Punkt.

Helt seriöst har jag egentligen ingenting att skriva här. Det sker ungefär samma saker varje dag; jag går upp, är med Linn, åker bil med Linn och håller på att krocka eller något annat, tränar, duschar..ja så där fortsätter det.
Idag var inget undantag, jag gick upp ovanligt tidigt, kl 9, och åt frukost med modern min. Sen tvingade jag Linn att ta med mej till stan, där gick vi och kollade på kläder och konstaterade återigen att vi verkligen verkligen inte har samma klädstil..och jag avstyrde alldeles för dyra klädinköp å Linns vägnar. Det känner jag mej väldigt stolt över!
När vi hade varit klart på stan skulle vi ta oss ut ur parkeringshuset, det var väldigt spännande. Först backade vi, men Linn blev lite feg och ville inte backa mer, så vi blev stående. Då blev en äldre kvinna i en Opel väldigt arg på oss. Vi körde in i rutan igen så hon fick köra förbi. Sen fick jag kliva ut och peka och skrika så Linn vågade backa. Då gick det lite bättre. Nu till det roliga, när vi skulle köra ut ur parkeringshuset hamnade vi bakom ArgaOpelkvinnan. Först och främst hade hon tänkt backa på oss och det är ju aldrig snällt, så då vrålade vi lite åt det. Sen fattade vi att hon var på väg att svänga till sig för att köra in i en ruta, men då kom det en man från andra hållet och burnade in i rutan rakt framför ögonen på ArgaOpelkvinnan. Herregud vad jag skrattade. Rätt åt henne. Surtant.

Sen for vi och hämtade en av Linns jobbarkompisar, Helene tror jag hon hette. Hon är från Stockholm och pratar så också. Vi for till McDonalds och köpte lite mat. Sen satt jag och Helene och försökte säga till Linn att det är alldeles för mycket att börja träna typ 7 dagar i veckan när man tidigare har tränat 0. Linn höll inte med. Sen råkade jag nämna att jag hade tränat två gånger igår och då tyckte Linn att jag var hycklare men jag sa att "jag delar ju upp kroppen". Då tyckte dom andra att jag var duktig som kunde lämna vissa delar av kroppen hemma så att jag bara tränar vissa delar. Jag tycker att dom var lite petiga.

Sen drog jag och Linn till flygplatsen och luktade på parfymer, dom är ju lite billigare där än i stan. När vi skulle därifrån insåg vi att vi luktade väldigt mycket. Iofs väldigt gott, men väldigt mycket..och väldigt många olika dofter i en och samma. Men men, ska det vara så ska det vara!

Ja sen burnade vi lite mer och tillslut skulle Linn skjutsa hem mej. Då satt vi och sjöng Hide and seek av Imogen Heap (mycket bra låt) och jag började med fri översättning av texten. Mycket vackert. Till att börja med sjöng jag med min vanliga röst, men sen går ju låten upp lite i höjd, så jag tänkte, bäst att ta huvudklangen då (falsett om det säger er mer), så jag tog i med en klockren hög ton. Jag kände riktigt hur den prickade rakt på, no kidding! Linn började skratta så att vi nästan körde in i snödrivan..jag förstår inte varför.

Dags att presentera nästa..intressanta bilförare; Amanda Thurfjell.
Idag skulle vi parkera precis när man har kommit upp för pastabacken. Hennes sväng in i den tomma rutan var inte att leka med, vi var då inte mer än några centimeter från bilen till höger. Vi var självklart tvungna att backa om och då skrek Amanda "nu backar jag, säg om det kommer nån!!" Självklart trodde jag ju att hon skulle kolla efter lite själv också, men så var icke fallet, nej när det kom en bil blåsandes upp för backen var det inte långt ifrån att vi blev plockade av den. När jag blir nervös och tror att man ska krocka kan jag aldrig skrika "stanna", nä jag skriker "ooooh". Där satt jag alltså och "ooooh"-ade så att ögonen nästan ploppade ut. Tack och lov missade vi bilen.
När vi skulle från parkeringen var det samma visa, vi skulle skrika om det kom någon bil. Vi tog oss ut från rutan utan problem, men när vi stod där tvärs över vägen kom det en bil mot oss. Amanda blev livrädd och började skrika "hjeeeeelp", som hon av någon anledning säger. Hon verkar inte ha särskilt mycket förtroende gentemot dom andra bilisterna, tror att alla ska köra över henne bara för skojs skull.
Jag tror även att Amanda missade den där delen i teorin om att det är föraren som ska ta besluten och inte låta sig påverkas av passagerarna; Linn satt och skrek alla möjliga saker åt henne (till exempel att köra alldeles för fort) och Amanda gjorde som hon sa..med vissa medföljande hjelp-skrik. Jag försökte komma med rådet att hon skulle ta egna beslut. Det gick obra.

Sen lyckades Linn återigen med en bilklantighet. Hon låste IN sig i bilen och kom verkligen inte ut. Snacka om att vara mindre begåvad..;)

Mina vänner och bilar går verkligen inte ihop. Eller ja, Linnea har fortfarande inte visat någon klantighet, det känns bra.

Nu ska ni få höra något väldigt konstigt! Linn har en hund som biter på människors naglar!
När Linn sa det trodde jag verkligen inte på det, så jag var tvungen att prova. Jag satte fram ett finger, och se på själve fan, nog började hunden tugga! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när det kittlade ända ner i fötterna.
Förmodligen tror hunden att den är människa för att den har ett människonamn; Frida. Jodå, nu har jag allt löst gåtan.

Förutom nagelbitningen så har inte så mycket roligt hänt idag. Vi har åkt bil och poppat musik så att hjärnan nästan har runnit ut genom öronen..det kan aldrig vara nyttigt. Jag blev ledsen när ingen annan ville lyssna på The Killers, nä nog skulle vi ju självklart lyssna på Lady Gaga och stön-Rihanna. Nog blir man ju lite bedrövad..bredrövad som mamma brukar säga..

Imorgon och alla onsdagar har jag tydligen sovmorgon till klockan 9.30..nu jobbar jag bara 30 minuter på måndagar och några timmar på onsdagar..jag får nog vänta med att köpa den där lyxvillan..
Någon som är sugen på att skänka bort pengar till mej?

Rent spontant känner jag att det kan bli lite svårt att överträffa gårdagens inlägg rent rolighetsmässigt. Jag menar, jag kan ju inte gå och glädja folk varje dag, det vore ju att slösa lite.

Idag har jag jobbar i hela 2,5 timma. Jag gick igenom konstmusikhistoria med niorna. Som sagt..rolighetsfaktor idag..ehm.
Sen gick jag hem och såg klart The Life of David Gale, det är en sjukt bra film och trots att jag har sett den förr så jag vet hur den slutar kan jag inte sitta lugnt och bara se på filmen. Jag byter konstant ställning i soffan, pratar med skådespelarna och försöker ändra slutet. Hittils har jag aldrig lyckats.
När jag ser olika sportsliga uppgörelser blir jag också väldigt..nervös. Och när jag blir nervös när jag kollar på sport får jag även tourettes. Jag sitter och pratar konstant och skriker många obsceniteter. Folk som upplever detta för första gången brukar ofta bli lite stirriga och fler än en gång har det hänt att någon har frågat om jag mår riktigt bra. Ofta gör jag inte det.
Min förebild är Niklas Wikegård. Han säger världens bästa saker när han kommenterar hockey. Och han är skadeglad. Det är jag också, något så enormt. Ja alltså inte om nån nu skulle bryta nacken mot sargen eller nåt, sånt är ju farligt, men om någon åker på en fet-tackling eller något, då skrattar jag och skriker fula ord. Tourettes som sagt.

Snart ska jag åka till Hertsön och spela innebandy. Förhoppningsvis blir det kul. Annars blir det tråkigt och då blir det inte kul. Det här med logik, det är något jag är väldig bra på också.

Nyss lyckades jag med årets grej. Det var så sjukt roligt och skämmigt att jag trodde jag skulle svimma för att jag skrattade så mycket.

Kvällen spenderades hos Linn tillsammans med henne, Linnea och Amanda.
Igår höll Amanda på att tjata sig fördärvad för att få se Beck I Guds namn, så vi såg den ikväll. Man kommer ju lite in i den spända stämningen när man ser nån sån där film, så man vill ju inte gärna träffa nån okänd i en mörk gränd eller nåt.
Vi var iallafall på väg hem från Linn, och stod där i hallen med dörren öppen ut mot trappen. Då hörde jag att en dörr öppnades och både för att vi inte skulle störa den där människan i trappen och för att jag blev lite nervös när det kom någon drog jag fort igen dörren och låste. Jag hörde att alla mina vänner sprang därifrån så jag tänkte att det var bäst att kolla i titthålet. Till min väldiga förvåning kom trappmänniskan fram till dörren och knackade på. Jag blev alldeles skakig och tittade omedelbart mej själv över axeln och fick se EN HUNDVALP!!! Då förstod jag att jag i all hast har råkat låsa in hunden i Linns lägenhet när jag trodde mej låsa in oss bara. Fort som ögat låste jag upp dörren och öppnade och jag skrattade så jag grät. Jag kunde inte ens titta på hundägaren då jag var tvungen att hålla mej på knäna för att inte dö av skratt. Tack och lov skrattade hundägaren också, men hon försvann snabbt, hon var nog rädd att jag skulle stjäla hunden igen.
Det var så hemskt för jag hade verkligen inte sett hunden när jag stängde dörren, jag stängde ju bara för att jag var rädd att någon från Lots Brödraskap skulle komma och skjuta mej eller nåt.

Linn, Amanda och Linnea skrattade även dom så dom höll på att stryka med, och dom undrade vad i hela friden jag höll på med. Tydligen hade det sett väldigt synkroniserat ut, att hunden sprang in och att jag låste dörren.
Ja mycket ska man vara med om i sitt liv, och jag kan väl säga att jag stod för skratten i afton.
Herregud alltså..

Idag vaknade jag alldeles för sent som vanligt. Jag hade en tryckande känsla i armen så jag var tvungen att kolla vad som stod på, då såg jag att jag hade runda djupa ringar i armen, sen kollade jag på min hand och såg att knogarna var alldeles blåa. Jag hade alltså lyckats sova med handen intryckt i armen. Otroligt bra jobbat måste jag säga. Jag har verkligen mina talanger jag utför i sömnen. Är det inte det att jag gör djupa avtryck så sjunger eller pratar jag. Eller, i allra bästa fall, gör jag någon slags gymnastik med benen. Det är fantastiskt så aktiv jag är i sömnen. Inte konstigt egentligen att jag är så trött när jag vaknar.

I övrigt har jag inte gjort så mycket idag, ja förutom att jag har varit med Linn, Linnea, SandraJanis och Amanda. Dom spelade ett spel som verkade vara ytterst ansträngande för både nerver och hörsel. Jag kände att det var bäst att vila alla mina sinnen så jag agerade fotograf istället, detta med bravur. Jag fick till några riktiga pärlor som säkerligen kommer att synas på Linns Ansiktsbok.
Ja sen for vi ut och åkte bil. Dock var det inte Linn som körde..jag kan inte förstå varför.

Jo, på tal om brödrost, igår såg jag (mot bättre vetande) Let's dance.
Jag ville lägga mej ner och gråta när jag fick veta att Blondinbella skulle vara med. Måste vi verkligen förstöra tv4 ännu mer?
Nåja, hursomhelst fick jag en idé när vi satt och pratade om henne. Alla dessa "bloggdrottningar" har ju dagens outfit som stående punkt. Då tänkte jag att jag också kan ha det. Jag tror nog att dom allra flesta av mina läsare är mer än lovligt nyfikna på vad jag har på mej varje dag. Så, här kör vi premiären;



Niketröja, inköpt på Stadium. Förmodligen butikens dyraste plagg.
Mjukisbyxor, även dom Nike, köpta på Footlocker i STHLM.
Vita Adidassockar. Dito i Nike var i tvätten..
Headband från - Peak. Absolut inte köpt på halva priset.
Klocka av märket Regal. Inte Dolce Gabbana som nån karl från igår trodde.
Oxxoring, sitter som en smäck på långfingret.

Och, mina kära vänner, detta är absolut ett skämt. Hoppas det uppskattas ;)

Linn har återigen lyckats! Idag parkerade hon fast sig själv i carporten. Tydligen så gick det verkligen inte att köra ut utan att på kuppen slita av en spegel. Så mamma Adamsson fick komma och backa ut stor-aset till bil.
Jag är så ledsen för att jag inte fick vara där och uppleva denna underbara händelse.
Jag har absolut inte lov att skriva detta på min blogg, men jag måste. Man kan inte låta ett sånt här tillfälle förgås!

Linn sa nyss på msn att hon inte vill att folk ska tro att hon kör som en kratta. Jag kan hälsa att hon faktiskt är rätt okej när hon kör som vanligt, alltså rakt fram..sen det här med parkering, sidorutor och..ja allt annat, det tål att tränas på lite mer ;)

Grattis Linn, nu är du kändis i min blogg!

Igår var första arbetsdagen efter den härliga julledigheten. Vi var på Björx och övade inför den stora kördagen i Kulturens Hus. Jag trodde inte att det skulle vara så energikrävande men där hade jag tydligen väldigt väldigt fel. Igårkväll somnade jag innan klockan hade hunnit slå 21.00. Sen sov jag nästan helt utan uppehåll till 7.00 när den ofantligt otrevliga klockan ringde och väckte mej. Då var det bara att pallra sig iväg till jobbet, jag blev inte direkt euforisk när jag tittade på termometern och konstaterade att det var 20 grader kallt ute. Jag hyser ett starkt ogillande mot långkalsonger och idag var inget undantag, så jag knallade iväg där med bara jeans. Jag tänkte att det kanske skulle funka att gå mitt i byxorna tills jag fick upp värmen, det brukar jag väl få ungefär när jag är halvvägs framme. Så var det tyvärr inte idag. När jag hade kommit halvvägs hade benen förvandlats till isglassar. Typ. Det var allt annat än kul.
Sen jobbade jag iallafall i ungefär 1 timma. 60 minuter. Sen skulle jag gå hem i den där jävla kylan igen. Ja det var ju bara att ta tjuren vid hornen och gå. (Eller take the shower by the horns, som jag brukar säga) När jag kom hem trodde jag nästan att jag hade avlidit, tack och lov hade jag fel.
Mamma kom hem och vi åt lunch, sen tänkte jag att jag kunde lägga mej och läsa lite. Det slutade med att jag somnade ungefär där vid 12 och sov till 15. Seriöst, det måste vara nåt fel på mej. Tur att jag är ledig imorgon så jag hinner sova då också, så jag inte kollapsar av sömnbrist eller nåt..ehörm.

Igår när vi var på björx fick jag höra en sjukt bra låt; Many the miles av Sara Bareilles. Den har gått varm i Spotify kan jag säga. Hallelujah och guds frid vilken jäkla låt!

Lyssna här!

Nu Linn, nu kommer det; inlägget där jag avslöjar din.."briljans".
För någon dag sen kom Linn hit och hon ville att jag skulle möta henne ute på gatan, så jag gjorde det. När hon svängde upp på uppfarten öppnade hon rutan och pratade med mej, sen parkerade hon och så gick vi in.
Sen några timmar senare gick vi ut till bilen då vi skulle på bio. Vi hade väntat oss en lätt kylig bil då Linn hade glömt att slå igång värmaren. Det vi inte hade väntat oss var en rullande frysbox. Det var dock vad som stod där och lurade, ty Linn, denna enormt smarta varelse, hade glömt att hissa upp rutan efter att hon hade pratat med mej när hon skulle svänga upp på uppfarten. Bilens dyrjävla skinnsäten gjorde inte saken bättre, nä gud ändå, nog var det då nära att man frös av sig vissa väsentliga sitt-delar.

Nåja, sen åkte vi iallafall in till stan och såg Yes man. Sjukt bra film må jag säga! Linn skrattade så att hon nästan satte sina varma chips i halsen. Det var ju tur att hon inte gjorde det, det hade nog blivit lite jobbig stämning då. 

Nu har jag inget mer att berätta för tillfället, men sammanfattningsvis kan man ju säga att det här med Linn och bilar, det är inte något man bör satsa sina pengar på.

Då har man sträcktittat sig genom säsong två av A shot at love with Tila Tequila.
Där snackar vi kvalitetsprogram; oerhört lärorikt och med många starka förebilder. Or not.
Men nog är det roande iallafall, Tila är världens mest självupptagna person som någonsin har gått på denna jord, som börjar gråta för att en kille inte vill paddla kajak iställer för att köra vattenskoter och tycker att han sårar henne när hon har ansträngt sig så till den milda grad för att komma på vad han ska kunna göra. Det måste vara ansträngande att ta åt sig av så mycket, herreminje!
Det roligaste var, och här kommer en SPOILER så läs inte vidare om du inte vill veta!!

Som sagt, det roligaste var när Tilas slutgiltiga val i sista programmet tackade nej till Tila. Skadeglädjen visste inga gränser hos Sandra Nilsson.

Det här var nog ett mycket spännande inlägg att läsa. Jag har seriöst inget att säga för tillfället..det händer ju inget!

Då har man gått miste om hela nyårsfesten. Varför, kanske ni undrar? Jo, på grund av influensa med 40-gradig feber som tillbehör. Något som dessutom följde med var underliga (vad annars) hallucinationer. Mitt i natten vaknade jag och trodde att jag var i Irak. Jag tittade på täckena som låg på sängen, det ena är blått/vitt och det andra är vitt, ändå var dom i mina ögon bruna och det var definitivt inte täcken, det var en öken i Bagdad.
Sen när jag vaknade på morgonen var det första jag såg en neonjulgran som pappa skulle ha satt upp. Den försvann direkt efter att jag hade sett den. Efter att ha suttit i sängen och stirrat i säkert 10 minuter förstod jag att den inte skulle komma tillbaka igen.

Nu är det dock slut på hallucinationerna. Tror jag iallafall för jag är hyfsat säker på att all feber försvann inatt. Jag har svettats så otroligt mycket, man hade ju kunnat tro att jag hade varit på ett spinningpass eller dylikt. Mysigt var det inte, men skönt att inte känna sig stekt inifrån längre.

Nu ska jag fortsätta se Vänner-maratonet (heter det så i bestämd form?)