.

Rent spontant känner jag att det kan bli lite svårt att överträffa gårdagens inlägg rent rolighetsmässigt. Jag menar, jag kan ju inte gå och glädja folk varje dag, det vore ju att slösa lite.

Idag har jag jobbar i hela 2,5 timma. Jag gick igenom konstmusikhistoria med niorna. Som sagt..rolighetsfaktor idag..ehm.
Sen gick jag hem och såg klart The Life of David Gale, det är en sjukt bra film och trots att jag har sett den förr så jag vet hur den slutar kan jag inte sitta lugnt och bara se på filmen. Jag byter konstant ställning i soffan, pratar med skådespelarna och försöker ändra slutet. Hittils har jag aldrig lyckats.
När jag ser olika sportsliga uppgörelser blir jag också väldigt..nervös. Och när jag blir nervös när jag kollar på sport får jag även tourettes. Jag sitter och pratar konstant och skriker många obsceniteter. Folk som upplever detta för första gången brukar ofta bli lite stirriga och fler än en gång har det hänt att någon har frågat om jag mår riktigt bra. Ofta gör jag inte det.
Min förebild är Niklas Wikegård. Han säger världens bästa saker när han kommenterar hockey. Och han är skadeglad. Det är jag också, något så enormt. Ja alltså inte om nån nu skulle bryta nacken mot sargen eller nåt, sånt är ju farligt, men om någon åker på en fet-tackling eller något, då skrattar jag och skriker fula ord. Tourettes som sagt.

Snart ska jag åka till Hertsön och spela innebandy. Förhoppningsvis blir det kul. Annars blir det tråkigt och då blir det inte kul. Det här med logik, det är något jag är väldig bra på också.