.

Dags att presentera nästa..intressanta bilförare; Amanda Thurfjell.
Idag skulle vi parkera precis när man har kommit upp för pastabacken. Hennes sväng in i den tomma rutan var inte att leka med, vi var då inte mer än några centimeter från bilen till höger. Vi var självklart tvungna att backa om och då skrek Amanda "nu backar jag, säg om det kommer nån!!" Självklart trodde jag ju att hon skulle kolla efter lite själv också, men så var icke fallet, nej när det kom en bil blåsandes upp för backen var det inte långt ifrån att vi blev plockade av den. När jag blir nervös och tror att man ska krocka kan jag aldrig skrika "stanna", nä jag skriker "ooooh". Där satt jag alltså och "ooooh"-ade så att ögonen nästan ploppade ut. Tack och lov missade vi bilen.
När vi skulle från parkeringen var det samma visa, vi skulle skrika om det kom någon bil. Vi tog oss ut från rutan utan problem, men när vi stod där tvärs över vägen kom det en bil mot oss. Amanda blev livrädd och började skrika "hjeeeeelp", som hon av någon anledning säger. Hon verkar inte ha särskilt mycket förtroende gentemot dom andra bilisterna, tror att alla ska köra över henne bara för skojs skull.
Jag tror även att Amanda missade den där delen i teorin om att det är föraren som ska ta besluten och inte låta sig påverkas av passagerarna; Linn satt och skrek alla möjliga saker åt henne (till exempel att köra alldeles för fort) och Amanda gjorde som hon sa..med vissa medföljande hjelp-skrik. Jag försökte komma med rådet att hon skulle ta egna beslut. Det gick obra.

Sen lyckades Linn återigen med en bilklantighet. Hon låste IN sig i bilen och kom verkligen inte ut. Snacka om att vara mindre begåvad..;)

Mina vänner och bilar går verkligen inte ihop. Eller ja, Linnea har fortfarande inte visat någon klantighet, det känns bra.