These are better days
Idag började jag skolan igen! Nä, jag skojade bara. Jag började ju inte alls skolan. Det känns verkligen jättekonstigt att inte få fara dit idag. Alla år fram till nu har jag önskat att jag slapp fara till skolan och idag har jag nästan önskat att jag fick fara dit. Nog är man ju lite skum alltså.
Hade det varit en vanlig måndag i trean hade jag börjat klockan 9.50 med historia. Jag hade pallrat mej dit förberedd på långa powerpoint-redovisningar om Napoleon och Alexander den nåntingte i antalet. Efter det hade jag gått och ätit lunch. Förmodligen lealös vit/svart fisk eller svettig falukorv. När jag hade ätit hade jag antingen gått på stan eller så hade jag suttit och hängt i 2,5 timma för ett så långt hål hade jag. Det hade nästan INGEN annan. Det var nästan kul. Efter hålet hade det varit dags för Engelska C som jag mest glassade mej igenom. Jag drev hejdlöst med läraren och gjorde ett minimalt antal uppgifter. Jag gick rätt mycket på känn och det funkade lysande. När man travade iväg minst 20 minuter innan lektionens slut gick jag rakt till Lärkan där skulle vankas Ensemble B. Varje måndag satt vi dock och väntade alldeles för länge på att få komma in i en sal eftersom att dom som hade Ensemble A var aningen för ambitiösa. Dom fattade uppenbarligen inte att man skulle bana all möjlig väg för treorna. Hursomhelst var vi iallafall kungligt bra!
Shit vad jag kommer att sakna ensemble-lektionerna. Jag tror jag måste säga att jag har ofullständiga betyg och kräva att få delta ett år till.
Och jag kommer att sakna min klass. Vårat babbel mellan och under lektionerna.
Jag kommer däremot inte att sakna en viss fårtokig lärare och alla "Jag hade tänkt att ni skulle göra det här till nästa lektion. Det är inte något stort, ni ska bara skriva era tankar om det här kapitlet i boken. 3-4 datorskrivna sidor. Vi ses imorgon"-avslutningar av lektioner. Nooo.
Jag tror förresten det blir USA sen. Det kan ju bli riktigt kul. Så länge man inte hamnar i en sektfamilj som offrar grannbarn till någon UFO-Gud eller något dylikt. Det hade kunnat upplevas som lite skrämmande. Tror jag.
Hade det varit en vanlig måndag i trean hade jag börjat klockan 9.50 med historia. Jag hade pallrat mej dit förberedd på långa powerpoint-redovisningar om Napoleon och Alexander den nåntingte i antalet. Efter det hade jag gått och ätit lunch. Förmodligen lealös vit/svart fisk eller svettig falukorv. När jag hade ätit hade jag antingen gått på stan eller så hade jag suttit och hängt i 2,5 timma för ett så långt hål hade jag. Det hade nästan INGEN annan. Det var nästan kul. Efter hålet hade det varit dags för Engelska C som jag mest glassade mej igenom. Jag drev hejdlöst med läraren och gjorde ett minimalt antal uppgifter. Jag gick rätt mycket på känn och det funkade lysande. När man travade iväg minst 20 minuter innan lektionens slut gick jag rakt till Lärkan där skulle vankas Ensemble B. Varje måndag satt vi dock och väntade alldeles för länge på att få komma in i en sal eftersom att dom som hade Ensemble A var aningen för ambitiösa. Dom fattade uppenbarligen inte att man skulle bana all möjlig väg för treorna. Hursomhelst var vi iallafall kungligt bra!
Shit vad jag kommer att sakna ensemble-lektionerna. Jag tror jag måste säga att jag har ofullständiga betyg och kräva att få delta ett år till.
Och jag kommer att sakna min klass. Vårat babbel mellan och under lektionerna.
Jag kommer däremot inte att sakna en viss fårtokig lärare och alla "Jag hade tänkt att ni skulle göra det här till nästa lektion. Det är inte något stort, ni ska bara skriva era tankar om det här kapitlet i boken. 3-4 datorskrivna sidor. Vi ses imorgon"-avslutningar av lektioner. Nooo.
Jag tror förresten det blir USA sen. Det kan ju bli riktigt kul. Så länge man inte hamnar i en sektfamilj som offrar grannbarn till någon UFO-Gud eller något dylikt. Det hade kunnat upplevas som lite skrämmande. Tror jag.
Kommentarer
Trackback