.

Idag var jag så tillbaka på skolan efter sjukdom. Det visade sig att ingen hade saknat mej. Eller jo, kanske lite. Jag hade saknat mej själv i skolmiljön iallafall och var som vanligt självgod. När Anette frågade var resten av våra stjärnor (klassmedlemmar) var svarade jag "Nä men vadå, kvoten är ju redan fylld när jag är här."
Ah, är det inte underbart att gå emot jantelagen lite? haha

Ja vi hade hälsopedagogik. Det var ju fantastiskt spännande.
Efter lunchen bjöds vi på en otroligt organiserad svenskalektion.
Jag, Sara och Niklas redovisade vårat pyttelilla arbete om skånska.
Det var jag som fick försöka mej på att prata gröten och det gick tydligen rätt bra.
Läraren frågade hur jag kunde prata skånska och om jag hade släkt där eller så.
Det lät tydligen väldigt trovärdigt och det visste hon för att hon hade släkt där.
Bra att veta om man får för sig att konvertera till skåning någon gång i sitt liv.

På religionen snackades det först lite om Islam och såna grejer.
Sen blev vi less så då fick vi göra ett test.
Man skulle bland annat tänka på tre låtar.
När vi hade valt fick vi veta att den sista låt vi hade valt representerade vad man har för nån åsikt om livet. Jag hade tagit Bittersweet symphony. Det var ju lite lustigt haha. Mazel tov!

Apropå Bittersweet symphony så har jag ju sagt att jag vill ha den på min framtida begravning.
I förrgår låg jag och kollade på tv och såg ett program om flygplanskrascher. Bland annat om ett plan som hade kraschat kort efter start, i New York. För er som inte visste det ska jag troligtvis till NY på måndag.
Efter att programmet var slut bytte jag över till Mtv där jag möts av just Bittersweet symphony.
Läskigt sammanträffande eller något annat? Det får vi väl se om lite mer än en vecka.

Jag avslutar detta skärtorsdagsinlägg med denna bild jag tog av tavlan i skolreceptionen.
Jonas var fram och ritade dit ett frågetecken. Jag förstår honom.
I mitt eget privata arkiv sparar jag bilden under kategorin 'Hur tänkte man här?'





Hallelujah folket.