.

Så kom domedagen. Provet i religion. Jag hade laddat upp på ett alldeles förträffligt sätt  med 4 timmars nattsömn. Tack och lov hade Anette glömt lektionsmaterialet hemma så på första lektionen såg vi bara på film. Jag vilade mej genom den lektionen och var mycket bra på det. Svenskan flöt även den förbi som i ett töcken, jag minns dock att vi fick se hur våra betyg ser ut hittils. Jag blev förvånad över hur många av lärarna det är som har dyslexi, det var mer än hälften som inte kunde skriva mvg, dom fick bara till ett v och ett g.
Ja sen så var det ju då dags för provet.
Jag gick till klassrummet och var väldigt hoppfull. Jag kunde ju det där nu liksom.
Sen började jag skriva. Det kändes fortfarande bra, jag susade igenom G-frågorna som om det var gitarrsolot i You shook me all night long.
Det var då G-MVG-frågorna kom. Helt plötsligt spelade jag inte längre gitarrsolot. Nu var det snarare ett gnissligt fiolsolo i något klassiskt stycke. Visserligen var det väl inte så att jag inte kunde något, jag kände ju fortfarande att jag visste allt..det var bara det att man ju skulle motivera. Motivera. Det måste vara ett av djävulens favoritord. Jag tror jag sprang lika vilse som tjejen i Miss Teen USA i vissa motiveringar. Men då får ju Mona skratta iallafall. Yey.
Jomensåatt..11 sidor efter att jag började var jag inte riktigt lika nöjd. Dessutom hade jag väldigt ont i huvudet och förmodligen även en stressfraktur i tummen. Jag sa till Mona att jag nog skulle ha kronisk värk resten av livet. Hon tyckte inte synd om mej.

Men nu är det gjort iallafall. Det är ju något att hänga i midsommarstången iallafall.
Halleluja på er