.

Så har det gått ytterligare en dag i följetongen "Sandras arbetslösa liv". Det börjar gå utför lite nu. Jag erbjöd mej till och med att baka idag. Dom som känner mej vet att slutet är nära, jag skulle nämligen aldrig utsätta mej för att baka. Inte om min hjärna befann sig i ett sunt tillstånd. And it gets worse säger jag bara. Inte nog med att jag bakar, jag sitter även och segar mej igenom Prison Break säsong 3 som jag svor att jag inte skulle se för att det spårade så mycket.
Det är tragiskt!
Men jag ser dock ljuset i tunneln. Jag har nämligen gjort en universitetsansökan idag. Om jag kommer in och dessutom väljer att tacka ja så lär jag ju inte behöva klättra på väggarna för att jag inte har nåt att göra iallafall. Då kommer jag garanterat att sakna den här tiden. Gräset är ALLTID grönare på andra sidan. Varför kan jag aldrig vara nöjd?!
Det är det typiska Sandra Nilsson-syndromet. Men det är nog bara att vänja sig.
Jag ska jobba på lördag också. Bäst att förbereda banken på att det snart regnar in pengar där, jag känner att det är på väg att vända.