My city of ruins

Idag är det 7 år sen flygplanen kraschade in i WTC. Och vet ni vad, jag trodde det skulle stå hur mycket som helst om det i Aftonbladet, dom har ju en tendens att mjölka..men ingenting har jag sett om det! Dom kanske har glömt det. Hehe.

 Idag klev jag upp före fan (kl 10) för att fara in till skolan och få en liten grej på betygspappret tillfixad. Innan tog jag dock en sväng förbi banken så jag skulle kunna ha lite mer att..motivera justeringen med. Nädå, skämt åsido, det var inget sånt som skulle ändras. På skolan träffade jag min gamla mentor som sa att hon saknade oss så mycket. Jag förstår henne. Vi var ju fantastiska. Och jag är lika ödmjuk som vanligt.


I kvällens Idol visar dom Luleå-uttagningen. Det är men skräckblandad förtjusning jag väntar på att det ska börja. Hur kul blir det om man ser nån man känner, totalt klanta till det. Vad fan säger man nästa gång man träffar personen och Idol kommer på tapeten? "Jamen..det var inte så farligt..om man blundade och bara lyssnade lät det ungefär som en blandning av Håkan Hellström och Lisa Ekdahl..nästan." Nä men nu ska jag inte måla fan på väggen. Dom man känner som var med var nog jättebra. Jag hoppas det, det blir lite mindre pinsamt då. Det är ju just den där pinsamheten som är så jobbig. Jag tar liksom på mej, ja nästan tar över deras pinsamhet och tror att det är jag som har klantat mej. Som att jag var jättepinsam bara för att jag såg det på tv! Haha..tvångstankar AB.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback