No surrender

Ikväll läste jag en artikel om en 105-årig kvinna som fortfarande var oskuld. Medan jag läste den tänkte jag en tanke som var så otroligt osmart att jag nästan blir rädd för mej själv. Min tanke var, "undrar vad hennes barn tycker om det?". Man kan väl lugnt säga att tåget inte gick riktigt ända fram till stationen där för mej. Det blev ett mentalt piskrapp på fingrarna när jag kom på hur trög jag hade varit. Jag tror min hjärna har blivit lite förslappad när jag inte går skola längre. Tur att det snart är vår!

Ikväll har jag även sett Idol. Det var ju veckans stolpskott. Jag ville nästan börja gråta när jag hörde hur dåliga alla var. Och Johans slakt av min älskade Viva la vida..det blev för mycket. Dom enda som var bra var Kevin och Anna. Anna, det smärtar mej att ens behöva erkänna det då jag har något omotiverat ogillande riktat mot henne. Jag vet inte vad det är jag inte tycker om, det enda jag vet är att jag varje gång hon sjunger sitter och hoppas att hon ska klanta till det, rejält! Fy på mej igen antar jag. (Jag vet förresten en grej jag inte gillar. Att hon pratar som en 55-årig psykologkvinna. Väldigt ocoolt.)

Och jo, ikväll har jag även varit arg. Jag vet bara inte på vad. Jag kände bara att jag blev jättearg på något utan att veta vad det var då ingenting hade hänt. Det där är det värsta jag vet, för vad fan ska man göra åt irrationell ilska? Gå till en 55-årig psykologkvinna?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback