.

Käre gud i höjden, jag har syndat. Jag skulle ha tränat igår, som alla andra dagar den här veckan, men jag orkade inte!
Jag hade två lektioner på eftermiddagen och efter det var det dags för lite betygssamtal med dom andra musiklärarna. Roligare saker kan man definitivt göra en fredagseftermiddag, men det är sånt där som måste göras. När det väl var klart var jag så hungrig och trött att det inte ens var idé att försöka ta sig till gymmet, jag hade förmodligen somnat i crosstrainern.

Jo förresten så kan jag säga att bussresan in till stan igår var allt annat än säker! Det gick 80 över bergnäsbron och chauffören slet ratten åt höger och vänster som om han körde en slalombana. Jag hann spela upp alla möjliga tänkbara scenarion i huvudet, typ att vi kör rakt genom staketen och kraschar ner i isen och dör. Eller att vi frontalkrockar med den mötande lastbilen och dör. Eller att vi välter. Och dör. Tack och lov överlevde jag hela resan, det var mer tur än en självklarhet kan jag säga. 

Nåt annat som var tur var att jag lyckades stå på benen igår när jag skulle gå iväg till jobbet. Jag klev ut på uppfarten som var lika hal som en presenning med såpavatten. Först var jag nära att dra en rejäl vurpa men jag lyckades i sista millisekund rädda situationen och jag stod med båda fötterna på marken. Dock hjälpte inte det, jag hade på mej helt platta skor och gled därför ner för hela uppfarten. Om nån av grannarna såg mej måste dom ha undrat vad jag höll på med där jag stod framåtlutad som en skidåkare och gled nerför sluttningen.

Nu måste jag bege mej iväg till bergnäsvägen-någonting.
Jag kanske skriver mer sen! Adjöken