The ties that bind

Igår fick jag ännu ett bevis på att min familj verkligen är löjliga familjen. Helt allvarligt!
Vi satt och skulle äta middag, dock har jag lite svårt för det här med att ha det tyst runt omkring mej så jag slog på Fairytale of New York. (Och så sprang jag och skrev ut texten) Sen satt jag där och sjöng med i låten. Men nu är det ju så att det inte går att sjunga utan mick, det förstår väl alla, därför greppade jag en fjärrkontroll och vrålade rakt in i den, som jag alltid gör. Då ville inte mamma och pappa vara sämre; pappa gav ett glas till mamma och sa att hon skulle använda det, själv tog han sin mobil och där satt vi alla och sjöng i varsin "mick". Saken var den att varken mamma eller pappa kunde texten. Inte ens i närheten. Det blev alltså bara någon form av läppsync, fast inte ens det, för då måste man ju kunna texten.
Ja iallafall så tog vi oss igenom den låten någorlunda. Sen fortsatte vi med Feliz navidad. Då tänkte vi att vi skulle briljera lite med våra språkkunskaper också så pappa sjöng refrängen på svenska, jag på tyska och mamma på engelska. Versen tog vi på spanska. Det var otroligt vackert och väldigt internationellt.
Och som sagt, vi är löjliga familjen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback