.

Jag är lite seg på att skriva, men den som väntar på nåt gott, som det brukar heta.
Lasse var ju som sagt i Luleå i i torsdags. Jag hade väntat mej en magisk kväll, dock inte fullt så underbar som den faktiskt blev!

När vi hade klivit in i a-hallen där konserten skulle ta plats ställde vi oss och pratade. Lite i ögonvrån såg jag en kille som kom ut på golvet bakifrån scenen. Han kom närmare och närmare oss och när han först började prata med oss trodde jag att det var en vimmelfotograf eller nåt. Det var han dock inte. Han frågade oss om vi kände varandra allihopa. Vi svarade att ja, det gjorde vi. Sen frågade han om vi ville följa med in bakom scenen och träffa Lasse och låta honom ta lite bilder på oss och så. Vid det laget slog mitt hjärta så hårt att det höll på att komma ut ur kroppen! Tack och lov sa Pillan ja innan jag ens hann fundera.
Där styrde vi stegen in bakom scenen..det kändes så overkligt!
Till slut klev vi in i omklädningsrummet där Lasse stod. Vi tog i hand och han sa åt oss att sätta oss, sen frågade han om det var okej att han tog lite bilder på oss. Vid det laget hade han typ kunnat fråga om han fick tända eld på mina byxor, jag hade ändå bara stirrat storögt på honom och sagt "Jaa!"
Nu till det roliga. Han hade försökt hitta någon bra vägg att ta kort mot..den enda han hittade som dög var inne på toaletten. Där var vi alltså, fem pers, tillsammans med Lars Winnerbäck inne på toaletten i Pontushallen. Det är knappt så jag tror mej själv när jag tänker tillbaka på det.
När fotosessionen var avslutad var jag smart nog att ta hans autograf, vilket dom andra också kom på att dom skulle göra då.
Sen gick vi ut och såg en fantastisk spelning. Jag var i himmelriket hela den kvällen!